Dom Som FáƒÂ¶rsvann

Jag har brá¤nt mina skivor
Eldat upp dina brev
Och askan ligger i drivor
Solstickepojken han ler
Han bá¶nar och ber

Tá¤nd eld pᥠdina tankar
Med dina svarta tysta tá¥rar
Och vi vet, och du vet, allt tar slut
Lá¥ngsamt genom rummet gá¥r hon ut

Kom lá¥t oss gᥠhá¤rifrá¥n
Lá¥t oss resa ná¥nstans
Resa lá¥ngt há¤rifrá¥n
Lá¥t oss bli dom som fá¶rsvann

Kom sᥠglá¶mmer vi dá¶den
Han rá¶ker i vá¥r sá¤ng
Kom och vá¤rm dig i glá¶den
Frá¥n vá¥rt rykande hem, golven sjunger igen

Du ger oss kalla ká¥rar
Med dina svarta tysta tá¥rar
Och vi vet, alla vet, allt tar slut
Lá¥ngsamt genom rummen gá¥r hon ut

Kom lá¥t oss gᥠhá¤rifrá¥n
Lá¥t oss resa ná¥nstans
Resa lá¥ngt há¤rifrá¥n
Lá¥t oss bli dom som fá¶rsvann

Kameran glider á¶ver guldgula fá¤lt
(Ja vi vet, du behá¶ver hjá¤lp)
Den há¤r stan gá¶r mig galen ikvá¤ll
(Du kommer aldrig mer hitta hem)
Ville ge allt ikvá¤ll
(Du kommer aldrig mer bli dig sjá¤lv x4)

Kameran glider á¶ver guldgula fá¤lt
(Ja vi vet, du behá¶ver hjá¤lp)
Den há¤r stan gá¶r mig galen igen
(Du kommer aldrig mer bli dig sjá¤lv)
Och jag tror minsann min sjá¤l dá¶r av svá¤lt
(Man blir trá¶tt pᥠditt já¤vla gná¤ll x7